Tänkte berätta lite mer fakta om vad bipolär är enligt böcker och forskning. Men jag kommer också att skriva lite utifrån min synvinkel/erfarenheter och utifrån mina känslor. Ska försöka göra det rätt kort och ta med det mest intressanta om sjukdomen, sånt som man inte vet om man inte kommit i kontakt med sjukdomen av någon anledning.
Till att börja med så är bipolär sjukdom/manodepressivitet en allvarlig kronisk psykisk sjukdom. Den gör att en pendlar mellan högt och lågt, maniska/hypomaniska perioder varvat med depressioner. Oftast leder ett maniskt eller hypomaniskt skov till att man kör in i väggen och går då in i de depressiva episoderna.
Man behandlar detta i de flesta fall med medicinen Litium, vilken ska hjälpa en att framförallt hålla nere topparna. Men, om jag förstått det rätt, så ska väl det i sin tur hjälpa att förhindra hamna i depression också. Denna medicin kan, såklart i värsta fall, slå ut organ. Man kan också bli ’förgiftad’ om inte medicinen tas som en ska eller om vätskebalansen i kroppen ändras. Litium är nämligen en salt, så den mäts i blodet hur pass koncentrerad den är. Därför går jag en gång i veckan och lämnar blodprover som min litiumsköterska på psykiatrin håller koll på. Pga allt detta jag nyss berättade så måste jag tänka på att inte dricka för mycket kaffe eller te. Jag ska också tänka på att inte dricka för mycket vatten, men inte heller för lite vatten, inte äta så mycket salt, för då kan ju vätskebalansen justeras och jag får annan/fel koncentration i mitt blod. Detta kanske låter som en bagatell. Men för mig, som aldrig någonsin har behövt tänka på någonting kring min hälsa, är det en stor omställning och jag tänker fasen på det varje gång jag har en påtår av morgonkaffet, varje gång jag tar ett glas vatten osv.. Något mer är att man får muntorrhet, vilket leder till att jag, när jag inte tuggar på något, smakar medicin i munnen. Jag har också redan haft ettpar inflammationer i tandköttet sen jag började med medcinen. Detta trots att jag är jättenoga med att borsta tänder ordentligt och med bra tandkräm, fluxar 2-3 ggr om dagen osv..
Medicinen gör också att man får ökad aptit. Vilket har varit skitjobbigt för mig. Jag har nästan alltid haft en ohälsosam relation till mat, antar att det alltid rört sig om lite ätstörning av något slag. Nu har jag tyvärr gått upp hela 8 kg sen jag insjuknade. Detta är, som ni kanske förstår, riktigt jävla pissjobbigt för mig.. Jag kämpar nu för att inte gå upp mer, vilket jag också är livrädd för. Jag har hört och läst skräckhistorier om folk, som äter litium, som har gått upp 10, 30 och 55kg!!
Det är inte heller något alternativ att inte äta medicin pga att det är bevisat med hjälp av magnetröntgen att efter varje skov(mani) du har så skadas hjärnan, fysiskt! Galet va!? Det får en att förstå att det verkligen är en allvarlig sjukdom och inget hittepå!
Många jämför lituim för en manodepressiv med insulin för en diabetiker. Då får man också lite annat perspektiv på sjukdomen.
Det är 1-2 procent av svenska befolkningen som lider utav bipolär sjukdom. 8-20 procent av dessa begår självmord, alltså är det 10-20 gånger vanligare än hos normalbefolkningen.
En sak som jag tror att jag fått svar på genom min diagnostisering, är att jag länge haft en magkänsla att jag kommer att dö tidigt. Det finns nämligen studier på att det är 8 gånger större risk för oss med bipolär sjukdom att dö i förtid och tyvärr dör många med sjukdomen innan man hinner fylla 40 år.
Skrämmande siffror för en som lever med sjukdomen..
När jag är i en mani, som jag är i, i skrivande stund, så kan jag få enorma svettningar, framförallt när jag sover. lägger in en bild här så får. ni se hur det kan se ut när jag vaknar ch svetten rinner!!
Man kan alltså aldrig blir frisk från sjukdomen och man SKA ta hjälp av medicin! Om den ena inte hjälper, så finns det något annat som hjälper!
Jag vill också poängtera att en normal/ icke sjuk person också har upp- och nedgångar i livet. Det är livets gång och behöver inte betyda att du är sjuk. Men tror du att du lider av manodepressivitet så sök hjälp hos psykiatrin och inte hos din vårdcentral!
